Alltså jag har nyligen haft komplex för hur jag ser ut. Jag brukar få så ibland, att jag tycker att jag är ful. Och ibland att jag tycker att jag är fin men oftast helt neutralt. Men det är så jobbigt när man själv tycker att man är ful för då är det det man utstrålar. När man är tycker att man är fin och verkligen är nöjd med sig själv så utstrålar man en helt annan grej. Det viktigaste är faktiskt att man är nöjd med sig själv. Och om det krävs att gå ner 34kg, bygga muskler, könsoperera sig eller operera boobsen 3 storlekar större så gör det ingenting. För att ha bra självkänsla är så jäkla värt allting. För mig är det så att om jag är nöjd med min kropp, min vikt, ja hela mig så känns det så mycket bättre. Då mår jag verkligen på topp! 
Grejen att det här med att vara nöjd med sig själv kan man se från olika perspektiv. 
Antingen så "ska man vara nöjd med sig själv precis som man är", eller "kämpa för att känna sig fin och vara nöjd med sig själv om man inte är det". 
Det bästa som finns är att vara nöjd med sig själv och tycka att man är vacker. 
Alla måste komma ihåg det. Var nöjd med dig själv som du är, du är unik, ingen är som du. Men om du inte är nöjd med dig själv. Gör vad som krävs för att bli nöjd med dig själv. Det kan vara olika saker, att försöka styra sitt temprament, att visa sina åsikter, att gå ner i vikt eller klippa sig och skaffa ny frisyr. Det kan vara vara vad som helst det behöver itne handla om kroppen eller utséendet utan kan lika gärna handla om insidan. 
Men alla är vi nöjda med oss själva på något sätt, för alla har bra sidor lika som alla har dåliga sidor. Men de bra sidorna tycker jag är värda att vara stolt över.