Just nu känns det konstigt, det är exakt min beskrivning för hur det känns just nu. Jag kan liksom inte heller sätta ord på vad det är som känns konstigt. Jag är så konstig med alla mina känslor. Dom tar över mig inifrån och liksom gräver sig ut. Om känslorna är bra, då påverkar det mig positivt men om det är obehagliga & dåliga känslor påverkar det mig så dåligt verkligen. Men man måste på något sätt också bestämma vad man vill göra med sitt liv & inte. Om man verkligen känner att man mår dåligt så måste man försöka se det positiva i det. Det låter helt sjukt och amatöraktigt jag vet. Men när du mår dåligt stärker du dig själv inifrån & blir en starkare människa. 

Jag har själv mått mindre bra, kanske inte dåligt men ändå inte helt som vanligt. Den tiden var inte bra alls, den har jag nog redan berättat om men det var iallafall i början av nian när vi var i Stockholm osv. 

Men det gäller att fortsätta kämpa ändå fast det är jobbigt, för efter regn kommer solsken. Det låter otroligt jag vet, men det är faktiskt sant. Som jag har skrivit om förut så var jag ju kär i en kille i sjuan tidigare, & jag blev krossad., Under den perioden mådde jag inte alls bra. Jag var så utseende fixerad osv. Men sedan började jag & Anton skriva. Jag blev kär i honom och vi blev sedan tillsammans. Den lyckan som växte i mig när jag träffade honom, när jag, Kajsa hade fått en pojkvän. En kille som hade blivit kär i mig för just den jag var. Lyckan går inte att sätta ord på. Och trots att jag var så lycklig då så går den inte att jämföra med hur jag känner mig idag. Anton är min manliga soulmate. Men han är så himla bra, han behandlar mig som en prinsessa. Inte typ skämmer bort mig, utan han behandlar mig verkligen som att jag är den enda för honom. Världens bästa♥

Jag har tänkt att jag ska skriva en riktig text om hur allt hänger ihop någon gång, faktiskt så är det så skönt att skriva av sig här. Jag blir liksom lättare på något sätt, och faktiskt så känns det inte konstigt längre som det gjorde när jag började skriva.