Alltså jag gråter av saknad, jag saknar Anton så himla mycket. Skulle aldrig kunna leva utan honom, imorgon kommer han äntligen hem!!
Fan va jag ska pussa på honom!
Då blir det glädjetårar, men jag låter mina saknadstårar övergå till glädjetårar, tårar som bevisar vårt starka band av kärlek, och tårar som bevisar hur otroligt glad oh tacksam jag är att Gud ordnade så det skulle bli jag och Anton. Hur ska jag kunna tacka dig Gud, detta är det bästa du gjort för mig!