Jag tänkte berätta lite om mig själv, min uppväxt och mitt liv.

 

Jag heter Kajsa Birgitta Linnea Olenius. Jag är uppväxt i Grängesberg, där gick jag på dagis och lekte med mina kompisar, som jag tyvärr inte har kontakt med idag. Jag har endast kontakt med en av dom, och det är Erika.

 

När jag flyttade från Grängesberg var jag 5 år. Jag började på Vasa skolan, och lärde känna en kompis direkt. Det var Kajsa L. Vi blev snabbt jättebra vänner och fann Frida väldigt fort, vi blec de tre muskitörerna. Vi lekte jämt, varenda rast. Men det blev alltid små tjafs, så jag gick åt ena hållet, Kajsa åt andra hållet och Frida blev kvar och visste inte vart hon skulle gå.  Jag träffade även Alicia då, vi gick på olika "våningar" som det var då, så vi lekte inte lika mycket, men vi lekte mer på fritiden.

 

Ett år senare i ettan, skulle lilla kyrk stängas ner. Då kom massor med nya barn, och två av dom blev jag bästa vän med. Det var Nellie & Cicci. Jag lekte med dom hela tiden, varje rast och väldigt mycket efter skolan också. 

Det fanns en kille jag var skit kär i, han hette Marcus. Jag ville typ imponera och vara cool för honom, hela tiden.

Jag var med honom en gång efter skolan, då pussade han mig fyra gånger på kinden. Och jag var jätte kär i honom, lika som jag hade varit innan. 

 

När vi började fyran kom jag och Alicia i samma klass, som vi hade önskat och längtat efter.

Jag vet egentligen inte vad som flög i oss, men vi blev verkligen hur töntiga som helst..Jag var till och med coolare på lågstadiet. Vanligtvis bllir man "större" och coolare osv när man kommer upp i 4an, ny skola osv.

Men jag och Alicia lekte typ teletubbies på rasterna, egentligen är det inte töntigt. Men då var det extremt töntigt, alla andra var så coola osv, men inte vi. Vi låg ett snepp bakom..

 

I femman blev vi normala iallafall, eller bara nästan iallafall, jag lekte med barbie upp till 6an.

Om jag hade gått i 6an nu hade jag aldrig vågat erkänna det. Men nu vågar jag det, fast det är nog för att jag inte leker med barbie längre. 

 

I 7an förändrades allt, nästan direkt när jag kom till kyrk fick jag en flört. 

Jag bad till Gud för att han skulle börja gilla mig, och det gjorde han!!
Tro det eller ej så kom det ett "Hej :-)" en gång, jag skojade med mig själv att det skulle vara han, och ja det var han. Jag började nästan gråta, sanningen är att jag grät varje kväll jag skrev med honom för att jag var så lycklig. Jag bad och tackade Gud hela tiden för vad jag hade fått.

 

Så kär hade jag aldrig varit innan.

 

Just nu mår jag toppen, jag tänker aldrig på hur bra jag egentligen mår och hur bra jag har det.

Jag har en bra familj som jag har bästa möjliga kontakten med, mina föräldrar bor ihop, jag har världens underbaraste vänner, och en helt fantastisk pojkvän. Jag mår bra i mig själv och är stolt och nöjd över vad jag har blivit.

 

Tack till alla er som gör mitt liv så bra! Hoppas ni orkar läsa detta!